Öppna meny Sök

Maskinförarekrytering

– skogsbrukets stora utmaning

Fyrtio procent av dagens maskinförare kommer gå i pension
inom tio år. Samtidigt saknas stora mängder förare på transportsidan. Nu står skogsbruket inför stora utmaningar för att inte tappa i produktionstakt.

Text: ELIN FRIES elin.fries@bitzer.se

Stora rekryteringsutmaningar väntar skogsbruket under de kommande tio åren. Det visar en ny undersökning initierad av TSG, Skogsbrukets Tekniska Samverkansgrupp vid Skogforsk. Inte bara går 40 procent i pension – dessutom stannar många nyrekryterade maskinförare bara några få år i yrket. 

– De fakta som framkommit genom denna undersökning visar att nytänk och åtgärder krävs om inte en allvarlig brist på kompetenta skogsmaskinförare skall uppstå under nästa decennium, skriver Rolf Björheden, professor vid Skogforsk i larmrapporten. 

Svårt att få ihop familjelivet 

Undersökningen visar att på två tydliga ”ålderspucklar”, dels vid 25–35 år, dels vid 50–60 år, med en svacka i åldersspannet däremellan. Varför maskinförare väljer att hoppa av i 30-års åldern finns det inga studier om. Men en anledning kan vara utmaningen i att kombinera maskinföraryrket i skogen med familjeliv. Emma Nyström, maskinförare sedan tio år, har stor förståelse för varför många väljer att lämna yrket i förtid och menar att utvecklingen går åt fel håll. 

– Jag trivs egentligen jättebra med själva yrket men har upplevt kraftigt försämrade villkor från uppdragsgivarnas sida sedan jag började. Vi ska öka produktionen per timme och allt mer ska hinnas med, säger hon. Dessutom ökar övervakningen, till exempel blev en kollega inkallad till skogsbolaget han körde för eftersom de ansåg att han tagit för många stopp under arbetspasset. För att fler maskinförare ska vilja stanna i branschen är knäckfrågan att förbättra villkoren, menar Emma Nyström. 

Det handlar till viss del om lön, men också om flexibilitet i arbetet för att klara vardagen, främst familjelivet och var man väljer att bo när resorna är långa. Emma och hennes man jobbar bägge som maskinförare och att få familjelivet att fungera, med två små barn och fritidsaktiviteter, är inte helt lätt.

 – Livspusslet blir svårt. Jag och min man träffas aldrig i vardagen. Tidigare var fördelen med yrket just friheten, men den försvinner i takt med kraven på mer helgkörningar, säger hon. 

Flera kollegor till henne har hoppat av just på grund av att familjelivet inte gått ihop.

 – De stora uppdragsgivarna måste sätta värde på oss för att få behålla oss, säger Emma Nyström. 

Konkurrerar med entreprenad

 Det finns inga större studier av var maskinförare tar vägen när de lämnar skogsbranschen, men många överger skogen för de gula maskinerna, anläggningsbranschen.

 – Det är vår uppfattning, säger Kristine Wiklund vid Gröna Arbetsgivare. En hel del maskinförare överger skogen i 30-års åldern när de börjar fundera på familj. Då kan entreprenadbranschen vara mer lockande. Den är inte heller lika internationellt konkurrensutsatt som skogsbranschen och kan erbjuda höga löner. Men framförallt gör normala arbetstider och kortare resväg till jobbet det enklare att kombinera privatliv med arbetsliv.

Få kvinnor väljer maskinföraryrket 

En annan utmaning för att få ett större urval av personer som kan trivas med yrket är att locka fler kvinnor. Trots tidigare satsningar har branschen svårt att få kvinnor att välja maskinföraryrket. Bara två av 100 är kvinnor. Det innebär att rekryteringsbasen för att hitta de bästa förarna begränsas kraftigt menar Rolf Björheden. 

– Som det är nu kommer inte ens hälften av de bästa till anställningsintervjun, säger han. Vi måste förstå vad som hindrar kvinnorna från att välja maskinföraryrket. 

I storskogsbruket är läget något lite bättre med cirka tre procent kvinnliga förare medan endast omkring en procent av entreprenadföretagens förare är kvinnor. 

Färre ansökningar sedan ny skolreform 

Kristine Wiklund, vid Gröna Arbetsgivare, har studerat olika orsaker som gör att branschen har svårt att locka fler sökanden. En viktig orsak menar hon är den  ändrade skolreformen 2011. I antagningarna syns ett kraftigt dropp 2011 vid de praktiska linjerna – där skogsutbildningarna ingår. 

– I och med reformen gav de yrkesinriktade gymnasierna, exempelvis skog, per automatik inte längre behörighet till studier på universitetsnivå. Det skrämde iväg många sökanden, säger hon. Så det bör ändras.

 – Ett annat sätt att locka fler är att höja kvaliteten på utbildningarna, så att de leder till jobb. I dag skiljer den sig mycket mellan olika naturbruksgymnasium. Det visar sig tydligt på marknaden: vilka maskinförare som är eftertraktade på arbetsmarknaden beror på vilken skola de gått i. 

Antalet måste fördubblas 

De senaste åren har skogsbranschen fått ett årligt tillskott på ungefär 250 nya maskinförare, från främst naturbruksgymnasierna. Men om maskinförarna fortsätter att sluta redan efter 10-15 år i yrket räknar Gröna Arbetsgivare med att den siffran måste fördubblas, till minst 500 personer per år. Hur det ska göras finns det flera idéer om. 

– Men framförallt handlar det om att attrahera fler sökande. Ett problem i dag är att många skolelever väljer bort skogliga utbildningar eftersom de inte ens vet om att de finns, säger Kristine Wiklund. 

Om branschen inte lyckas få fler att välja skogsföraryrket måste vi få in utländsk arbetskraft, både i form av arbetskraftsinvandring och i form av säsongsanställningar. 

– Vi måste helt enkelt få in fler huvuden, vilket skulle kunna justeras med arbetskraftsinvandring. Ett problem i dag är att politiken kan sätta stopp för att folk med lägre utbildning ska komma hit. För att förbättra detta ytterligare skulle man även behöva förenkla så att handläggningstiderna blir snabbare, säger hon. 

Det låter som en stor utmaning. Varför satsar man inte på att få fler maskinförare att stanna längre i yrket? 

– Jo, men det handlar om att få till en långsiktig lösning, och vi behöver bli mer attraktiv som bransch. Kvalitet och attraktionskraft går hand i hand. Kvaliteten är viktig, både i skolan och hos arbetsgivaren, säger Kristine Lindholm. 

Historisk brist på lastbilsförare 

Läget ser inte mycket bättre ut på transportsidan, där lastbilsförare är ett bristyrke i dag. I en samverkansgrupp kring transportteknik och logistik (VSG), som Skogforsk driver, har det tillsatts en arbetsgrupp som ska arbeta tillsammans med frågan. 

– Kompetensförsörjningen är ett jätteproblem. Om utvecklingen fortsätter kommer vi sakna 50 000 lastbilsförare inom 10 år, säger Göran Danielsson, Sveriges Åkeriföretag som leder samverkansgruppen. 

Han beskriver den akuta förarbristen som historisk. I dag utbildas 3 000–3 500 nya förare varje år, men enligt Göran Danielsson är behovet inom branschen det dubbla. Till skillnad mot maskinförarutbildningarna är söktrycket dock inget problem. Enligt TYA, Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd som årligen gör undersökningar är det i snitt över två sökande per utbildningsplats på gymnasiernas fordons- och transportprogram. Problemet är istället för få utbildningsplatser enligt Göran Danielsson. 

– Det ligger på det politiska planet. Vi får höra från kommunerna att utbildningsplatserna inte kan utökas för att det är för kostsamt. Det är att se det kortsiktigt. De eleverna som går utbildningarna blir ofta kvar på hemmaplan, jobbar i lokala företag och inom ett par år har de betalat igen utbildningen i form av skatteintäkter, säger han. 

Fler kvinnliga lastbilsförare 

Till skillnad från maskinförarkåren har transportbranschen lyckats locka fler kvinnliga förare. 

– Det är något branschen jobbat väldigt mycket med, och som traditionellt mansdominerad bransch ser vi nu hur allt fler kvinnor väljer dessa utbildningar, säger Göran Danielsson. 

Det finns ingen statiskt särskilt för virkestransporter men för lastbilsförare som yrkesgrupp i helhet är cirka 6,4 procent kvinnor. Det är även en uppåtgående trend och de senaste åren har andelen kvinnor ökat för varje år som gått.

 En av landets drygt 3 700 kvinnliga transportförare är Kristin Lindholm, vid Hultmans Transport. Sedan november 2018 har hon kört en av de få 74 tons virkesbilarna som finns i landet. 

– Jag trivs jättebra med kollegorna och yrket. Det är omväxlande och ändå fridfullt. Man får se väldigt mycket och träffar folk, samtidigt så får man i mycket sköta sig själv, säger hon. 

Vad tror du det beror på att andelen kvinnliga förare inom transportsidan ökat?

 – Att man klivit in i det nya århundrandet. Det är som vilket yrke som helst och stämpeln att det bara skulle vara ett yrke som bara män skulle klara har försvunnit.

 Jonna Gustafsson, vid Woodtrans AB, lyfter även en annan aspekt till varför andelen kvinnor inom transportsektorn ökar: sociala medier. Jonna växte själv upp med en pappa som körde lastbil och hon bestämde sig tidigt för yrket. 

– Det är svårt att hitta ett så fritt yrke. Om man inte vill så behöver man inte träffa någon på en hel dag. Men samtidigt kan man bara köra lyssna på musik, ljudböcker, prata med kollegor om man vill det, säger hon. Men i och med sociala medier kan även personer som inte har någon naturlig koppling till yrket få upp ögonen vad det innebär att köra lastbil.

På Jonnas privata Instagramkonto handlar många av inläggen om livet som timmerförare och i dag följs hon av närmare 21 000 personer. 

– Genom Instagram hör framförallt yngre tjejer av sig, de är nyfikna och frågar hur yrket är. Instagramkontot blir ju också som en reklam för själva yrket, säger hon. 

Artikeln publicerades i Skogforsk tidning Vision 2/2019.

LÄS MER:

2019-06-28