Vad gör man om älgen ätit upp all tall och även den självföryngrade björken betas hårt? Man försöker tänka utanför boxen.
Text & foto: SVERKER JOHANSSON, sverker@bitzer.se
Axel Johanssons släkt har skog i Skattungbyn och jobbar nu med sena röjningar – bestånd som den förre ägaren gett upp skötseln på. Ore älv-området är känt för sina vandringsälgar. Tallen betas i princip bort och den självföryngrade björken får mycket stryk.
– Men skog blir det ändå –nu står det 12 000–14 000 stammar björk och gran här som vi röjer ned till knappa 2 000 stam per hektar. Egentligen var tanken att gå ned till cirka 1 500 stammar per hektar eftersom björken måste få ta plats, men dels finns det många veka stammar som snön riskerar att ta och dels satsar vi på att ympa in sprängticka i 500 stammar per hektar. Sprängtickan kallas också chaga, en svamp som smink-och hälsokostindustrin efterfrågar. Men den vilda chagan räcker inte – marknaden växer mycket snabbt i EU och USA.
Hårt älgbetad
Axel klappar på en björkstam. Den är hårt älgbetad för tio år sedan och en rejäl sprötkvist med blåröta syns i brösthöjd.
– Mycket av björken blir ändå inte timmer. Vi gjorde jobbet med hjälp av ett finskt företag som är stora på chaga.
– Vi har skrivit kontrakt med dem att de ska köpa skörden till marknadspris när den är klar om åtta år. Marknadspriset är idag 350 kronor per kilo och man räknar med att få ut cirka 750 kilo per hektar.
– Visst är det en chansning, men finska skogsägare ligger före i selen och kontraktet ger oss säkrad avsättning. Alternativet är en minusgallring. Jag kan inte så mycket om skogsbranschen men trodde väl att virke var bättre än svamp.
Vad händer nu?
– Jag tänker åttaåriga ”omloppstider” och en hektar per år. Då får vi förhoppningsvis ett hyfsat kassaflöde på sikt. Och runt de 500 chagabjörkarna blir det ju ett vanligt skogsbestånd som vi har råd att gallra då.