Sveriges första studie om hur dikesrensning påverkar skogstillväxten är klar. Slutsatsen är att det går att öka tillväxten, främst i bestånd med låg volym.
Text: ELIN FRIES, elin.fries@bitzer.se
Resultaten visar att dikesrensning främst ökade tillväxten i bestånd med låg volym. Tillväxtresponsen tycks öka med ökad bördighet.
– Resultaten stämmer väl överens med resultat från tidigare finska studier, säger Skogforsks Ulf Sikström, som lett studien.
I genomsnitt ökade tillväxten med 40 kubikmeter per hektar i de bestånd som reagerade, medan några få bestånd överhuvudtaget inte reagerade på dikesrensningen.
– I de sistnämnda bestånden var beståndsvolymen relativt hög, större än 200 kubikmeter per hektar. Det är logiskt i förhållande till vattenbalansen i ett skogsbestånd. Bestånd med hög volym har stora trädkronor och mycket av nederbörden fastnar där och avdunstar, samtidigt som träden suger upp mycket vatten från marken. Därför har dikena relativt liten betydelse för avrinning och dränering, säger Ulf Sikström.
Dikesrensning kan vara en kraftfull tillväxthöjande åtgärd i vissa bestånd om man jämför med andra åtgärder. Exempelvis ger en kvävegödsling 15–20 kubikmeter extra per hektar under en tioårsperiod.
– Den genomsnittliga tillväxtökningen på 40 kubikmeter i denna studie uppkom under cirka 25 år. Den största ökningenvar på över 100 kubikmeter, konstaterar Ulf Sikström. Samtidigt är dikning och dikesrensning relativt radikala åtgärder, som exempelvis kan påverka omgivande vatten. Oberoende av hur man gör blir det en viss erosion, som bland annat beror på texturen på mineraljorden eller typen av torv.
Hur väl rensningen faller ut verkar alltså främst bero på två faktorer: beståndets volym samt bördigheten. Enkelt uttryckt får dikesrensningen bäst effekt i skog med låg volym på mark med hög bördighet. Men även grundvattennivån, dikenas kondition och markegenskaper har betydelse och måste beaktas.
Samtidigt är studien begränsad till 14 bestånd.
– Materialet utgör inte ett prognosinstrument för åtgärden dikesrensning i Sverige, utan ska ses som ett antal exempel på vad åtgärden kan ge. För att utformaprognoser krävs betydligt mer data, säger Ulf Sikström.
Så gjordes studien
14 bestånd på både mineraljord (fyrastycken) och torvmark (tio stycken), dikesrensades för 8–34 år sedan. Då var beståndsåldrarna 35–100 år och volymerna varierade mellan 65–390 kubikmeter per hektar. Fyra av de fem bestånden som ligger i Norr- och Västerbotten var grandominerade och ett hade samma andel tall och gran. Av de resterande nio bestånden, belägna i östra Svealand och Götaland, var sex dominerade av gran och tre av tall. Metodiken bygger på en utvärdering av beståndens tillväxt efter dikesrensning i förhållande till tillväxten innan åtgärden, där tillväxten (årsringarna) mäts på borrkärnor från stammen. Den faktiska uppmätta tillväxten relaterades även till en uppskattad tillväxt utan åtgärd, som bestånden anses ha presterat utan dikesresning. Uppskattningen gjordes med tillväxtsimulatorn INGVAR.