Få plantor och stora förädlingsförluster. Det visar flera inventeringar av föryngringsytor runt om i landet. Den senaste tiden har flera inventeringar visat att färre plantor än man trott överlever i det långa loppet. Istället har självföryngrad skog tagit dess plats. Nu kraftsamlar SLU och Skogforsk i föryngringsfrågan.
Text och foto: ELIN FRIES elin.fries@bitzer.se
Ny teknik har gjort det möjligt att positionera och följa enskilda träd under en längre tid. Planteringar som sett lyckade ut i det korta perspektivet visade sig ha betydligt sämre överlevnad än förväntat – med betydande bortfall av förädlingsvinsterna. Nästa steg blir att ta reda på varför.
– Plantornas överlevnad och tillväxt från plantering fram till röjning är beroende av många samverkande faktorer och det finns påfallande lite forskning kring ämnet, säger Jonas Öhlund, skötselforskare vid Skogforsk.
För att hitta sambanden har Skogforsk och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) för första gången gått ihop för att kraftsamla runt föryngringsfrågor.
– Sammantaget bidrar arbetet till att lägga en viktig grund för en mer utvecklad och precisionsbaserad skogsföryngring, med potential att kraftfullt kunna öka tillväxten i våra framtida skogar samtidigt som miljöpåverkan kan minimeras säger Annika Nordin, professor på SLU.
Först ut i kraftsamlingen är ett försök som går under namnet Samspelsförsöket som kommer löpa under fyra år. Där studeras samspelet mellan plantstorlek, planteringspunkt, planteringstidspunkt och tillförsel av gödsel vid planteringen. Både tall- och granplantor ingår i försöken som i ett första steg kommer att löpa från plantering fram till dess att plantorna har etablerat sig på hygget.
– Vi misstänker att det finns en stor variation i hur väl markberedningen lyckas skapa de planteringspunkter som eftersträvas och att detta kan ha en stor påverkan på plantornas tidiga överlevnad och förmåga att snabbt etablera sig. Därför kommer planteringspunkternas kvalitet noga att beskrivas i försöket och kopplas mot registrerad plantöverlevnad och tillväxtparametrar, säger Jonas Öhlund.
Fler projekt ligger i startgroparna. Bland annat hoppas Jonas Öhlund och hans kollegor på att snart kunna dra igång ett omfattande inventeringsprojekt i utslumpade praktiska föryngringar. Fokus kommer att ligga på plantvitalitet och tillväxt under de första tre åren efter planteringen tillsammans med detaljerade beskrivningar av planteringspunkternas kvalitet.
– Det är ett mycket ambitiöst och resurskrävande arbete men skulle kunna ge oss ett värdefullt ”nolläge” för att bättre förstå var vårt fokus bör ligga. Vårt mål är att på effektivast möjliga sätt kunna förbättra de svagaste länkarna i föryngringskedjan, säger Jörgen Hajek, forskare vid Skogforsk.
Andra kunskapsluckor som skötselforskarna vill fylla är samspelseffekter mellan olika typer av snytbaggeskydd och gödsling samt förbättrad ståndortsanpassning med hjälp av mer detaljerade beskrivningar av skogsmarken genom skanning och smartare flygbilder.
Omvänd torva – inte alltid bäst!
Att plantera i omvänd torva anses ge den bästa överlevnaden och tillväxten. Men under torra somrar är det en riskabel metod!
En vanlig instruktion till plantörer är att prioritera plantering i omvända torvor. Om det dessutom finns mineraljord ovanpå är det en riktig höjdare till planteringspunkt. En omvänd torva skapar en komposteffekt – med högre marktemperatur och ökad näringstillgång jämfört med plantering i mineraljord. Den extremt torra sommaren 2018 visade dock att plantering i den omvända torvan kan leda till mycket höga plantavgångar – i alla fall vid sen vår- och högsommarplantering.
Försök utförda av Skogforsk med sen vår- och högsommarplantering i norra Sverige visar att plantor i omvända torvor kan få allvarliga problem med vattentillförseln.
– Plantering i mineraljordspunkter är ett säkert alternativ sett till överlevnad och trots de extremt torra förhållandena 2018 kunde inga högre avgångar registreras efter den första sommaren. Stigande kapillärt bundet markvatten ger plantan en säker vattenförsörjning även då sommarregnen uteblir, säger forskaren Jörgen Hajek som står bakom studien.
Men för att undvika uppfrysning bör plantering i mineraljord inte utföras på finjordsrika marker. Den låga näringstillgången i mineraljorden riskerar också att medföra en försämrad långsiktig tillväxt hos plantorna.
— För att undvika framtida avgångar till följd av uppfrysning är det viktigt att man planterar plantorna högt i harvfåran och håller sig till väldränerad mineraljord utan finsediment, menar Jörgen Hajek, Skogforsk.