Att sätta 25 procent mer plantor än vad man egentligen vill ha, verkar förstås onödigt. Men finns det något annat sätt att skapa en buffert mot kalamiteter? Och spelar stamantalet någon roll för tillväxten?
Text och foto: SVERKER JOHANSSON sverker@bitzer.se
Var fjärde planta är försvunnen tre år efter planteringen, visar en färsk landsomfattande hyggesinventering från Skogforsk. I medeltal står bara 1 600 plantor/ha kvar – och sedan väntar tuffa år med hårt viltbete och andra orsaker till plantavgångar. Särskilt för tallföryngringarna.
Siffrorna oroar de forskare och skogsvårdschefer vi talat med (se Vision 1/2020). Men vilken roll spelar egentligen avgångarna för den framtida skogsproduktionen? Förutom att vi vaskar 25 procent av plantorna och planteringskostnaderna?
Det beror på
Skogforsks studie visar inte om bortfallet skapar luckiga föryngringar. Om avgångarna är hyfsat jämnt distribuerade kan antalet snarare ge en bra kombination av ekonomi och produktion.
Detsamma gäller Skogforsks studie av SCA:s ungskogar. Efter röjningen står cirka 1 240 planterade träd per hektar kvar. Och, ur ett nuvärdesperspektiv ger 1 200-1 500 plantor per hektar efter en stark slutröjning den bästa avkastningen, enligt tidigare utvärderingar av olika röjnings- och gallringsprogram från Skogforsk*. Volymproduktionen påverkas mycket lite av det lägre stamantalet. Och man skapar stabila bestånd med god motståndskraft.
”Pris- och kostnadsutvecklingen talar för ett begränsat gallringsuttag i framtiden.”
Riskfylld metod
Med en sådan målbild öppnar man för möjligheten att sänka kostnaden för planteringen genom att sätta färre plantor per hektar. Dessutom ges handlingsfriheten att välja om man vill gallra eller inte. Pris- och kostnadsutvecklingen talar för ett begränsat gallringsuttag i framtiden, menar forskarna.
– Men … och det är ett stort men! … när betestrycket är stort är det förstås mycket riskfyllt att jobba med så låga stamantal, säger Helena Gålnander som arbetar i Skogforsks skogsskötselprogram. Blir avgångarna stora och luckiga har man ingen buffert.
Och mycket talar för att avgångar ger just luckiga föryngringar. Frosten är svår på vissa partier av hygget och markberedningen är sällan alldeles jämnt distribuerad. Inte heller viltet orsakar jämnt distribuerade skador:
– Nej, våra studier visar tvärtom att viltets bete är ojämnt fördelat på alla plan: i landskapet, mellan bestånden och i bestånden, säger Märtha Wallgren som är viltexpert vid Skogforsk. Är ett träd betat är chansen stor att grannträdet också är betat, och bete fungerar verkligen inte som någon slags röjning. Viltet gör aktiva val, baserade på kostsammansättning, jordmån och läge. Och då blir det luckigt. Fast det finns exempel på jämnt bete:
– Jo, när i princip allt är betat, som på vissa vinterbetslokaler, säger Märtha Wallgren.
Skogforsk kommer att studera den rumsliga aspekten under sommaren 2020 i sina uppföljande studier av plantöverlevnad.
*) Pettersson et al. Ekonomisk utvärdering av olika röjnings- och gallringsprogram. ARBETSRAPPORT 948-2017.