Pusslet om hur granens försvar reagerar på torka har nu börjat läggas på allvar. Skogforsk har nyligen publicerat två rapporter som beskriver granens tillväxt och försvar under extrem torka.
Text och foto: ELIN FRIES elin.fries@bitzer.se
Kan skogsägarna dra en lättnadens suck när en torr sommar bedarrat? Troligen inte, menar forskare på Skogforsk, som nyligen släppt resultat från två unika studier om hur granens reagerar på extrem torka. Runt 6 000 grankloner jämfördes i Sverige och Finland för att bedöma torkans inverkan. Att den extremtorra sommaren 2018 hämmade tillväxten var väntat, men effekterna av torkan höll även i sig under nästkommande år.
– Torkan 2018 påverkade återhämtningen under 2019, särskilt i de sydsvenska försöken. Vi har dock identifierat god tillväxt och toleranskapacitet mot torkstress hos vissa av klonerna, säger Mats Berlin, Skogforsk.
Granens försvar mot torka
Genom att stansa ut bark i stammen och ympa in en blånadssvamp, som granbarkborren vanligtvis bär med sig och tar hjälp av, har forskarna simulerat en barkborreattack. En viktig fråga var om det finns ett samband mellan olika granars tillväxtrytm och ”hur mottagliga de är mot granbarkborreangrepp.”
– Alla granar lyckades begränsa svampinfektionen, oberoende på om de sköt skott tidigt eller sent på våren. Men det verkar som om granar som skjuter skott sent försvarade sig bättre, säger Petter Öhrn, som leder projektet. Det verkar främst handla om granens förmåga att kunna tillverka så kallade traumatiska kådkanaler. De skickar ut extra mycket kåda som ett kemiskt försvar mot angripare.
Torka i förädlingsprogrammet
Fram tills nyligen har torka inte varit något stort problem för svenska skogsägare, och torktåliga plantor har därmed inte heller varit något som efterfrågats av marknaden. Men det kan vara på väg att ändras. I IPCC:s senaste rapport förutspås förekomsten av mer frekvent och allvarlig torka.
– Eftersom granen är mer känslig för torka än många andra trädslag, bör genotyper som tål torka bättre identifieras och väljas ut i förädlingsprogrammet. Dessutom bör framtida klontestning även anläggas på försöksytor med torrare ståndort för att öka kunskapen om torkstressade tillväxtstörningar, säger Mats Berlin.
Än är det för tidigt att dra allt för stora växlar på om det går att selektera fram skogsodlingsmaterial som är bättre på att stå emot torka. Men resultaten är en indikation på det, menar Petter Öhrn. Projektet har nu beviljats stöd för att fortsätta undersöka de långsiktiga effekterna.
Problem även vid måttlig torka
Men även vid måttlig torka kan det vara viktigt att ha koll på regnmängderna. Petter Öhrn och hans kollegor såg att granen även reagerar vid måttligare torka. Någonstans efter två månaders torka börjar granens försvar svikta mot angripare som granbarkborren, slår de fast.
– I vår fältstudie fann vi bevis för att träd som fick mindre än cirka 100 millimeters nederbörd under två månader före vår svampinfektion hade nedsatt försvarskapacitet i jämförelse med träd som fått mer nederbörd, säger Peter Öhrn.
Regnmängder under 100 millimeter på två månader är långt ifrån någon extrem torka. Normalt varierar nederbörden per månad i Sverige mellan 20 och 100 millimeter, för att vara som högst under sommaren.
– För skogsägare är det läge att börja vara vaksam redan vid måttlig torka, men med fortsatta försök under 2021 hoppas vi kunna ge en bättre bild av sambandet mellan torka och granens försvar, säger Petter Öhrn.
Satsa på ståndortsanpassning
I väntan på torkresistenta träd är rådet enkelt.
– Ståndortsanpassa genom att satsa på vitala träd som är välanpassade till sin växtplats. Det stora problemet för granens förmåga att klara torka är bristande ståndortsanpassning. Att man valt fel trädslag på fel plats, snare än fel gransort, säger Petter Öhrn.
Ny modell för ståndortsanpassning
Att plantera rätt trädslag på rätt plats är ett enkelt sätt att motverka såväl insektsangrepp som vindskador och svampskador. Skogforsk har utvecklat en metod för att kartera ståndorter. Metoden har testats i Blekinge, Närke och Jämtland och i modellen används trädslag, markfuktighet och möjligen rörligt markvatten, jordart, vegetationszoner, temperatur och nederbörd. En slutsats från studien är att den skog somkan karteras som växande på fel ståndort är granskog på torr mark samt granskog på grova sediment och moräner. Tallskog på lerrika marker bör också kunna identifieras även om de förekommer sparsamt.