Naturvårdande skötsel (NS) används för att skapa skogar med högre mångfald, men utförs inte i tillräcklig omfattning. Örjan Grönlund har doktorerat på frågan och menar att den här naturvården skulle kunna utföras smartare – och dessutom ge pengar. Vision listar viktiga slutsatser från arbetet.
Text: ELIN FRIES och SVERKER JOHANSSON/BITZER Foto: ELIN FRIES/BITZER
Digitalisering ger koll
Med öppna nationella fjärranalysdata går det att leta upp objekt som man kan anta har höga naturvärden. Skogliga grunddata, flygbilder och satellitdata är viktiga källor, liksom markanvändningskartor
Hänsyn …och virke
Om skogsägarna systematiskt började ägna sig åt naturvårdande skötsel skulle det kunna falla ut en hel del virke – närmare bestämt ett par miljoner kubikmeter per år.
– Det motsvarar 5–15 procent av all gallringsvolym varje år, påpekar Örjan Grönlund. Det borde alltså inte vara en marginalföreteelse, utan en större och mer integrerad del av skogsbruket.
Visserligen kan vissa insatser kosta mera, då de är krångligare att genomföra, men enligt Örjan Grönlund är det inga stora skillnader.
– De allra flesta åtgärder är relativt enkla, menar han. Och en certifierad skogsägare har ju dessutom gjort åtaganden om att utföra naturvårdande skötsel.
Rädslan är ett hinder
Enligt Örjan Grönlund sätter skogsägarna och deras rådgivare upp hinder för sig själva – rädsla för att göra fel eller få kritik gör att skötselinsatserna blir sällanhändelser och ofta alltför försiktiga, även då det till exempel finns uppenbara behov av att gynna ljusälskande arter på gamla träd.
– Vi instiftade begrepp som naturvårdande skötsel och satte målklasserna för 30 år sedan. Att NS-bestånden sedan fått stå i 20 år kan vara förståeligt, men att behovet växer oss över huvudet är knappast något vi kan kosta på oss i längden. Vi behöver virke och biotoperna kräver skötsel.
– Dessutom är det möjligt att en fri utveckling av de här NS-bestånden på lång sikt resulterar i en omklassning till NO-bestånd.
Då skapar vi helt andra värden – medan vi tappar de viktiga värden som finns i de här bestånden idag.
Saknar mål och strategier
– Den övergripande slutsatsen är att det saknas både strategier för naturvårdande skötsel och metoder för att utvärdera dessa strategier. Man måste sätta upp tydliga mål och följa upp dem, säger Örjan Grönlund.
I dag är man nöjd med att det genomförs på ett par objekt per år. Detta trots att det snurrar stora virkesvolymer från bestånden intill de här NS-bestånden. Den låga insatsen kopplar inte mot något kvantitativt mål, och uppföljningarna är sällan byggda för åtgärden. Och när man inte får kvitto på om det blev bra eller dåligt –då är det svårt att veta om det går åt rätt håll. Utan strategier kommer vi heller inte att se någon förändring, tror Örjan Grönlund:
– Uppfattningen att naturvårdande skötsel är krångligt och dyrt har gjort att det betraktas som en nischfråga, men eftersom det är så stora arealer och volymer behöver perspektivet vidgas när vi ska vända trenden.
Artikeln publicerades i Skogforsks tidning VISION 4/2020.