Nu avgörs drivarens öde – champagne eller gravöl?

Blir drivaren i slutavverkning någonsin verklighet? Tjugo års tester har inte ens resulterat i en prototyp. Men nya optimeringar visar att upp till 40 procent av slutavverkningssystemen i landet skulle kunna vara drivare – och sänka kostnaderna rejält.

Text: JOHN SANDSTRÖM Foto: ELIN FRIES/BITZER

– Det är verkligen en oväntat hög potential, men vi har analyserat systemet för 29 000 avverkningstrakter och 45 miljoner m3fub i en stor del av landet, säger Rikard Jonsson, som genomfört studien tillsammans med fem skogsföretag. Det är främst på mindre trakter med korta terrängtransportavstånd som drivaren kan konkurrera. Den totala tidsåtgången och bränsleförbrukningen per avverkad kubikmeter blir lägre.

– Våra resultat visar att redan konceptmaskinen X19 är 5–10 procent effektivare än tvåmaskinsystemet på sådana trakter, konstaterar Rikard Jonsson.

Dessutom: då drivaren respektive tvåmaskinsystemet är mest effektiva i olika typer av slutavverkningar, går det att optimera det totala avverkningsarbetet genom att vid planeringen ange vilket system som ska användas på respektive trakt.

Det är svårt att skatta den totala effektivitetsvinsten med systemanpassade avverkningar. Men studierna indikerar att det handlar om ett par procent för vardera systemtyp.

Hur ser marknaden ut?

Resultaten går att skala upp till ett marknadsresonemang. Det finns idag cirka 3 000 maskinsystem i drift varav ungefär 400–450 skördare och 550–600 skotare går i slutavverkning. Skogforsk och vissa av drivargruppens företag bedömer att upp emot 40 procent av de traditionella systemen kan ersättas med drivare. För att avverka och köra ut motsvarande volym som ett tvåmaskinsystem krävs cirka 1,7 drivare, vilket innebär att det på sikt kan finnas utrymme för cirka 300 maskiner.

50 system per år

Med en genomsnittlig livslängd på knappt sex år kan det svenska behovet ungefär bli 50 nya system årligen på medellång sikt. Vid fullt utvecklad marknadsintroduktion är det rimligt att anta att konceptet även attraherar andra kortvirkesmarknader.

Nu avgörs drivarens öde

Så långt Skogforsks senaste resultat. Fler studier är inte planerade och drivarens öde anses ligga i branschens händer. Kommer några skogsföretag att beställa tillräckligt många maskiner för att Komatsu ska våga ta steget till prototyp? Eller är det dags för gravöl? Motkrafterna är starka och logiska, särskilt för entreprenörerna. Rikard Jonsson nämner några:

1 | Entreprenörerna måste kunna lita på att investeringen är lönsam – men det finns bara en entreprenör som kör X19, varför goda exempel och ambassadörer nästan helt saknas.

2 | Planeringen av flottan ställer större krav och kompetens på planering för ett beståndsanpassat systemval.

3 | Drivaren är en investering på 6–7 Msek och kräver därför stor säkerhet i lönsamhet, volymer och operativa förutsättningar (till exempel traktval) för att kunna motiveras.

 


Drivarens fördelar

  • Effektivare på mindre arealer nära väg: max cirka 1 500 m3fub och < 400 m till avlägg
  • Bränsle: billigare och klimatvänligare tack vare lägre förbrukning per m3fub
  • Större omväxling i arbetet och ökad stimulans
  • Lägre exponering för skakningar (jämfört med 100 procent skotning)
  • Minskad stress: avverkning alltid i fas med skotning
  • Samma förare gör bedömning av avverkat och skotat virke
  • Inget skogslager – bra om det snöar
  • Enklare hantering av vindfällen och granbarkborre

Drivarens nackdelar

  • Stor investering för en entreprenör
  • Investeringen måste backas upp med lämpliga trakter
  • Mindre effektiv avverkning jämfört med traditionellt tvåmaskinsystem
  • Högre kompetenskrav, kan leda till ännu svårare rekrytering av nya skogsmaskinförare

 


 

Artikeln publicerades i Skogforsks tidning VISION 3/2020.  

 

Relaterade reportage

Räkna med frost

Hur går det med jämställdheten?

Invasiva taggbuskar kan ge smartare logistik

Ett steg närmare rotröteresistenta granar

Björk eller gran – vilket trädslag producerar mest?

Tallen växer bra på alla marker

Nu ska tallens överlägsenhet bevisas

Det klimatsmarta trädet- ger riskspridning på landskapsnivå

Industrins intresse för björken ökar

Det våras för björken!

Skärpta regler för grustäkter kan slå hårt

Skördardata- ska ge aktuella skogsbruksplaner

Drönare - framtidens planeringsteknik?

Maximera virkesvärdet – minimera transporterna

Nya begränsningar utan logik?

Samhällsnytta,klimat eller rationalisering … Vad väger TYNGST?

Lättare att vara tung i norr

Smartare redovisning av miljöcertifieringen?

”Aspen” vann Publishingpriset 2020

Röjningsberget - så ska det kapas

Bästa avlägg + bästa basväg = Nya Bestway

Robotskotaren – nu kör den själv!

Naturvårdande skötsel = win-win

Nu blir naturhänsynen digital

Vital åldring tas in på sjukhus

”Kulturkrock när kostnadsjakt blir intäktsjakt”

10 år av sjunkande lönsamhet - klimatskadorna är nya sänket

Hur ska skogen bli lönsammare?

Så tycker branschen om drivarens framtid

Bättre skogsföryngring ska höja tillväxten med 40 %

Kan skogen mildra de ungas framtidsoro?

Skogsutredningen: ”Ingen motsättning mellan produktion och hänsyn”

FILMPREMIÄR: Död ved – full av liv

”Plantera mera”

Skogsbruk på el – ingen omöjlighet

Grotens återkomst?

Brist på skötsel hotar skogens naturvärden

Markberedning ger hög tillväxt – länge!

Så ska medlemmarnas skog växa bättre

Tillväxtrapporten för LRF Skogsägarna: Startskottet för kraftsamling skog

”Skogsträdförädling är viktigast”

”Skogen är slut!”

Tillväxtpriset – en fråga om ambition och mix

ANALYS: Sveaskogs tillväxtsatsning – så blev utfallet