Kan branschen avropa tillräckligt många drivare för att sjösätta den helt avgörande 0-serien? Enligt tillverkaren Komatsu krävs ett underlag på 5–6 maskiner. Vision har frågat.
Text: JOHN SANDSTRÖM | Foto: ELIN FRIES/BITZER
Södra: ”Väldigt goda erfarenheter”
Patrik Anderchen på södra är positiv till drivaren:
– Våra erfarenheter är väldigt goda, säger han. En klar fördel är att det är samma förare som gör både avverkning och skotning till avlägg – det blir samma bedömning hela vägen, inte två olika piloter som bedömer varje stock. Möjligheten att hantera barkborreangrepp på ett effektivt sätt ser vi också som en tydlig fördel med drivaren.
Sveaskog: ”Väldigt litet behov”
Linnéa Carlsson vid Sveaskogs teknikstab i Piteå är inte lika övertygad om drivarens framtid.
– Vi har inget behov av drivare norr om dalälven, möjligen kan det finnas utrymme för 2–4 system i Bergslagen och Götaland. Planeringen blir mer komplicerad och att öka graden av ensamarbete innebär en tydligt ökad säkerhetsrisk, det är vi skeptiska till.
Norra: ”Funkar inte i gallring – så konceptet faller”
Håkan Lagesson vid skogsägarföreningen Norra är skeptisk.
– Vi har testat liknande system från Hemek och Pica, men inget har fungerat som utlovat. Det är nog få entreprenörer som vågar satsa så stora pengar på ett oprövat koncept, och eftersom drivaren ännu inte har testats av dem, är den inte aktuell för oss. Dessutom planerar vi avverkningarna så att maskinlagen i stor utsträckning gallrar och slutavverkar objekt inom samma område. Eftersom drivaren inte funkar i gallring så faller konceptet på det.
Komatsu: ”Inte verklighet utan bredare satsning”
Tidigare vice vd ola Boström har lett framtagandet av konceptmaskinen. Han tror på systemet. Lika tydlig är han med att det är branschen som måste inse fördelarna och satsa för att drivaren ska nå marknaden. Utan delaktighet från branschen kommer drivaren inte att bli verklighet. Det är även avgörande att de olika parterna delar på effektiviseringspotentialen.
– Om inte entreprenörerna tillåts att tjäna nog mycket på den nya tekniken, är risken stor att de inte vågar satsa, menar Ola Boström.
Nu avgörs drivarens öde av branschens investeringsvilja, menar han. Det krävs 1–2 nya prototyper, samt en nollserie om 4–5 maskiner. Processen tar tre år. Därefter kan konceptet introduceras på marknaden. Underlaget verkar finnas. Fast branschen måste på något sätt försäkra att det finns en fortsättning efter 0-serien. Ola Boström antyder att de måste få sälja minst 30 maskiner ytterligare. Det är gränsen för Komatsus break-even. Det känns längre bort i dagsläget. Kan en nollserie ändra på det?
Holmen: ”Vi är redo att beställa!”
Jonas Eriksson är skogsteknikchef vid Holmen, som äger den enda konceptmaskinen och har störst erfarenhet av X19. Han är en av de som kan systemet bäst.
– Drivaren är ett intressant, konkurrenskraftigt och utvecklingsbart koncept. Vi är beredda att skriva på för ett antal förseriemaskiner om den möjligheten skulle öppnas. Men det är viktigt att systemet kan attrahera tillräckligt många självverksamma entreprenörer.
Entreprenören: ”Skulle inte tveka!”
Skogsbolagens samlade maskinpark utgör en väldigt liten del av den totala marknaden. Det krävs alltså erfarenheter från entreprenörskåren som visar att man kan tjäna pengar på att investera i en drivare istället för skördare och skotare. Christer Abrahamsson driver Kantsjö skogstjänst i Västernorrland. Sonen Tommy har kört drivaren på heltid i ett år.
– Visst har en konceptmaskin sina fel och brister, men vi har till exempel fixat bättre cylindrar till hytten, så nu funkar den mer som en vanlig skördare. Blåtand för enklare byte av grip och aggregat ger en säkrare lösning, och en smidigare kran och rundsvängande större grip skulle öka effektiviteten än mer.
Brist på förare och en jämnare fördelning av föräldrardagarna gör att branschen mer och mer går över till enkelskift för att attrahera rätt personal, och det passar bra för drivaren, menar han.
– Den är alltid i fas, även när jag har en förare som vabbar.
Och även om chassit och lastbäraren är unika för drivarserien, så menar han att drivaren i nästa generation bör bli klart billigare i inköp än ett tvåmaskinsystem, eftersom några av de största och dyraste komponenterna som till exempel kran, hytt, motor, drivlina och hydraulik blir en enda uppsättning.
– Och du halverar flyttkostnaden. Får vi ett kontrakt på tre år så skulle jag inte tveka, säger Christer Abrahamsson.
Läs mer om drivaren: Nu avgörs drivarens öde – champagne eller gravöl?
Reporaget publicerades i Skogforsks tidning Vision 3/2020.