Det finns ingen motsättning mellan produktion och naturhänsyn, menar utredarna som vill att skogsägarna höjer skogsvårdsambitionerna. Frågan är vem som vill betala? Knappast skogsbruket, trots det nya 88-punktersprogrammet.
Text: ELIN FRIES elin.fries@bitzer.se Foto: SVERKER JOHANSSON sverker@bitzer.se
Den nya skogsutredningen ska stärka äganderätten i skogen. Den ska alltså tackla 20 års ställningskrig i skogen – på rekordtid. Den 1 juli ska utredningen ligga klar. Under Skogens Dag 2020 berättade utredningens ordförande Agneta Ögren och hennes utredningsteam om utmaningarna och delade en del tankar med publiken.
– Vi vill se framåt och därför tänker vi lösningsfokuserat, säger Agneta Öberg. Vi behöver hjälp från alla intressenter och vill ha förslag på lösningar. Vi jobbar med seminarier och hearings – och det går också att lämna förslag direkt till våra utredare.
Utanför Twitterbubblorna
Utredningssekreteraren Tommy Ek poängterade att lösningsförslagen gärna bör diskuteras med personer ”utanför twitterbubblorna”. Ett givande och tagande torde vara avgörande för ett långsiktigt hållbart utredningsförslag, som kan accepteras av de flesta aktörer och inte motarbetas.
Utredarna har redan skapat sig en del uppfattningar. Man hänvisar bl.a. till de frivilliga skyddsformer som finns i Finland och Norge. Man menar också lite överraskande att det inte finns något motsatsförhållande mellan förstärkt äganderätt och skogsvårdslagens intentioner.
Mer av allt?
– Man kan stärka både äganderätten och balansen mellan miljö och produktion, konstaterar Tommy Ek. Vi hörde tidigare i dag av Skogforsk och SLU att vi kan öka tillväxten i skogen med 40 % utan att det drabbar naturhänsynen. Vi ska alltså se till att stärka kvaliteten i skogsproduktionen.
– Det är dessutom uppenbart att många skyddade områden behöver skötas. I södra Sverige behöver nästan varenda nyckelbiotop skötas, exempelvis genom att avverka inväxande gran. Det är ett sätt att öka kvaliteten i naturvårdsavsättningarna som ger en uppsida för skogsägarna.
Vad utredarna verkar antyda är att en förstärkt äganderätt i gengäld bör resultera i högre ambitioner vad gäller skogsproduktionen. Även detta torde ske på frivillig basis, eftersom det annars uppstår en annan typ av äganderättsinskränkning.
Tveksam betalningsvilja
Man tänker sig möjligen att skogsbruket inte har några invändningar mot en ökad skogsvårdsambition, eftersom branschen själva nyss presenterat en sådan målbild. Men i praktiken kostar en ökad skogsvårdsambition pengar och nuvärdeskalkylen är inte alltid positiv. Att en godkänd föryngring är lagstadgad är ett exempel på att staten inte litar på att skogsägarna tycker sig kunna räkna hem åtgärden. Och det gör staten möjligen rätt i, för skogsbrukets skogsvårdsambitioner är i dalande.
Skogforsk konstaterar i en färsk landsomfattande föryngringsundersökning omfattande 100 hyggen att antalet plantor ligger på ca 1600 st/hektar och att ingen ståndortsanpassning sker – man sätter normalt samma trädslag över hela hygget, oavsett variationen i markförhållanden. Eftersom virkespriserna sjunkit sedan 50-talet och skogsbrukskostnaden gått upp under ett par decennier blir skogsvårdskalkylen inte bättre heller. Och…vem ska göra jobbet? Skogsvårdsentreprenörerna är i kris och larmar om den låga betalningsviljan. Detta sker samtidigt som skogsföretagen haft en konjunkturtopp.
Agneta Ögren tycker sig dock en vilja från politikerna att arbeta för en lösning som på något vis ger en ersättning – nej, inte för skogsvård, men då det gäller avsättningar som ytterst marknaden styr, där Skogsstyrelsen registrerar nyckelbiotoper som skogsägaren visserligen får avverka, men som virkesmarknaden inte vill köpa.
– Landsbygdsministern sade tidigare idag (Jennie Nilssons inledningstal på Skogens Dag, reds anm) att politiken ska ta ansvar i den här frågan. I Januariöverenskommelsen kan jag läsa in att det finns täckning för det. Och i slutänden är det här förstås en politisk fråga, säger Agneta Ögren.
4 sätt att stärka äganderätten
- Ekonomin.
I direktivet är det tydligt att det bör utgå ekonomisk ersättning till skogsägarna för att avstå ägande och brukningsrätt. Det är ett sätt att stärka äganderätten på.
2. Tidsaspekten.
När staten vill skydda ett område från skogsbruk tar det lång tid innan skogsägarna får pengarna i handen. Den här tiden upplevs som problematiskt. Dessutom kan skogsägaren drabbas hårt av marginalskatteeffekter.
3. Överklagan.
Ett tredje sätt att stärka äganderätten är att se över möjligheten att överklaga beslut. Idag kan t.ex. ett nyckelbiotopsbeslut inte överklagas.
4. Förutsägbarheten.
– Det fjärde, som jag nästan tycker är viktigast, är att man ur ett äganderättsperspektiv måste ha tydlighet och förutsägbarhet i regelverket, konstaterar Agneta Ögren.
Utredningsdirektivet består av fyra huvudsakliga delar där utredningen ska lämna förslag:
• Finna balans mellan brukande och skydd i fjällnära skog
• Se över statens roll när det gäller nyckelbiotoper
• Hitta nya flexibla skydds- och ersättningsformer
• Hur ska internationella åtaganden om biologisk mångfald kunna förenas med en växande cirkulär bioekonomi?
Utredningen har till sin hjälp en expertgrupp bestående av 20 personer från berörda myndigheter, näringsliv och ideella organisationer med kunskap inom sakfrågorna.
Skogsutredningen presenterade sitt arbete på Skogens Dag 2020, som anordnades av Skogstekniska Klustret i Vindeln samt SLU Future Forests, Länsstyrelsen i Västerbotten samt Umeå Universitet.