Ett verktyg för uppskalning av intensiva skogsbruksmetoder, där ingen tar ansvar för konsekvenserna. Från WWF är man kritiskt till hur modellen Adaptivt skogsbruk används – men inte till själva modellen.
En inkluderande arbetsgång för att säkert testa nya skogsbruksmetoder – eller ett medel för att införa nya intensiva skogsbruksmetoder? På WWF ser man risker med modellen –om den används för att införa ett intensivare skogsbruk.
– Sverige befinner sig i en biodiversitetskris. Istället för ytterligare intensifiering bör vi lägga resurser på ökat skydd och en mer varierad skogsskötsel med lägre skötselintensitet, säger Isak Lodin, skogligt sakkunnig på WWF. Det är inte den adaptiva skogsbruksmodellen det är fel på utan att den används för att introducera intensiva skogsbruksmetoder i en legal kontext där man inte har förmågan att trovärdigt pröva och styra införandet på ett ansvarsfullt sätt.
Vad menar du med ”legal kontext”?
– Jag syftar på flera saker som karaktäriserar vår skogspolitik och dess tillämpning. Exempelvis har vi en generös tolkning av pågående markanvändning som innebär att nya intensiva metoder och material kan inkluderas i begreppet med ingen eller bristande prövning. Inom ramen för pågående markanvändning är möjligheten att kräva hänsyn utan ekonomisk ersättning sedan begränsade. Vidare saknas verktyg för landskapsplanering som krävs för att effektivt styra intensivt skogsbruk till marker med låga värden samt kompensera för dess negativa effekter. I adaptivt skogsbruk drivs och initieras projekt av markägarna själva. Skogforsk faciliterar möten och workshops. När projektet startade under hösten 2021 var Sveaskog först ut att testa behovsanpassad gödsling. Genom att försöken upplå-tits för forskning får de medverkande företagen ett generellt undantag från vissa av skogsvårdslagens krav. Något som enligt WWF inte är problemfritt.
– Att ansvarsfrågan är otydlig är problematisk med tanke på de risker och kunskapsluckor som finns med de intensiva metoder som testas. Vem bär ansvaret om något går fel och det uppstår skador?
Isak Lodin anser att gödslingen som genomförts på Sveaskogs tillväxtpark är dåligt planerad och att hanteringen strider mot svenska FSC-standarden. – Skötselförsök med intensiva metoder med kunskapsluckor måste självklart förläggas till delar av landskapet med få eller inga naturvärden för att minimera risker och negativa effekter. Samrådsprotokollen visar att försöken förlagts i närheten till olika naturvärden, till exempel boplatser för ugglor, vilket tyder på att Sveaskog inte gjort en ordentlig naturvärdesbedömning innan man anmälde gödlingen för samråd. Dessutom är marken FSC-certifierad och vi menar att Sveaskogs hantering av gödslingsförsöket strider mot den svenska FSC-standarden.
Han lyfter även betänkligheter kring sammansättningen i projektgruppen.
– Vi anser principiellt att det kan vara problematiskt om forskare har ekonomiska intressen inom de områden de beforskar. Den vetenskapliga ledare som Sveaskog har tecknat tioårigt samarbetsavtal med för genomförandet av gödslingsförsöket är aktiv i ett gödslingsföretag. I det här fallet har vi inget som tyder på att det skulle påverka personens omdöme eller objektivitet – men har jävsfrågan prövats inom ramen för projektet?
Ni säger att det inte är modellen det är fel på, utan hur den används. Hur vill WWF att nya skogsbruksmetoder ska prövas? Vilka lösningar ser ni?
– Problemet är att modellen inte endast används för att pröva nya intensiva metoder utan även som ett verktyg för att för att införa dem, eller ”driva förändringsarbete på ett systematiskt sätt” som det står på Skogsforsks hemsida. Projektet med behovsanpassad gödsling är ett åtgärdsförslag från Samverkansprocess skogsproduktion och en del av en bredare utveckling mot införandet av mer högintensiva skogsbruksbruksmetoder i Sverige. I stället för att användas för ytterligare skadlig intensifiering vill vi att denna modell, och annat strukturerat förändringsarbete, i högre grad inriktas på att nå miljömålet Levande skogar.
Slutet för turboskogarna?
Är intensiva skötselmetoder förenligt med FSC eller inte? Den frågan ställs nu på sin spets. Beslutet kan avgöra om metoder som BAG-gödsling och SE-plantor har en plats i verktygslådan eller inte, samt om de får testas inom adaptivt skogsbruk. Sveaskogs försök med behovsanpassad gödsling, BAG, ifrågasätts av WWF och Birdlife inom FSC-systemet. Frågan om intensiva produktionshöjande åtgärder är förenligt med regelverket har ställts på sin spets i och med kritiken mot Sveaskogs pågående BAG-gödsling i tillväxtparken Undersvik. Svaret kommer att påverka möjligheten att utföra sådana åtgärder på FSC-certifierad skogsmark, även inom adaptivt skogs-bruk.
– Beslutet blir prejudicerande när FSC ger svar på om de anser att certifierade företag ska få använda intensivare metoder för ökad virkesproduktion, säger Johan Sonesson, forskare vid Skogforsk. WWF anser att dagens skogspolitik har ambitionen att öka produktionen genom ”otydliga adativa ansatser och oklara ansvarsförhållanden” – till exempel adaptivt skogsbruk.
– FSC är därför den enda möjlighet vi ser att objektivt pröva, begränsa och eventuellt stoppa intensiva brukningsmetoder om de har negativa effekter på naturen och miljön, säger Isak Lodin, sakkunnig vid WWF