Sveaskog är först ut att praktiskt testa modellen för adaptivt skogsbruk genom att genomföra behovsanpassad gödsling (BAG) i tillväxtparken Undersvik utanför Bollnäs.
– Modellen är ett bra sätt att pröva nya metoder – hur ska de annars kunna bli ”beprövade” på ett kontrollerat sätt? undrar Gisela Björse, skötselchef på Sveaskog.
Gisela Björse har följt arbetet med adaptivt Skogsbruk sedan starten. Modellen togs fram av SLU och Skogsstyrelsen på uppdrag av regeringen redan 2013, men har inte använts i praktiken förrän nu. Historiskt sett har skogsbruket ibland orsakat skador och miljöproblem när obeprövade metoder växlats upp till landskapsnivå. Hyggesplöjning och lövsanering med hormoslyr är två exempel. Adaptivt skogsbruk ska minska risken att något liknande händer igen.
– Det kan vara stor skillnad att gå från parcellnivå till landskapsnivå, konstaterar Gisela Björse. Adaptivt skogsbruk gör det möjligt att testa metoder under kontrollerade former och kontinuerlig utvärdering under vägen. Och hur ska annars nya metoder kunna klassas som beprövade? Vi behöver mer kunskap och det här är ett bra sätt att nå den.
Sveaskog har relativt lång erfarenhet av behovsanpassad gödsling. Bland annat har man genomfört pilotstudier i Götaland som visar en ökad bruttotillväxt i storleksordningen 75 – 100 procent. Nu vill man växla upp metoden.
– Vi har länge varit intresserade av behovsanpassad gödsling. Det bygger på svensk skogsforskning sedan många decennier och används i flera andra länder men själva drar vi inte nytta av möjligheten. Med tanke på klimatförändringen har vi ont om tid och ju mer det växer i skogen, desto bättre för klimatet. Behovsanpassad gödsling skulle kunna vara ett sätt att bidra till det, säger hon.
Världsnaturfonden WWF menar att adaptivt skogsbruk riskerar att bli ett verktyg för uppskalning av intensiva skogsbruksmetoder, hur ser ni på det?
– Jag blir ledsen när jag hör det. Som jag ser det är mer kunskap alltid av godo. Vår ambition är att bidra med kunskap som kan leda till utveckling av ett hållbart skogsbruk. Om BAG inte visar sig ha några negativa effekter kan det bli en metod som kan passa på vissa utvalda marker. Farhågan att vi skulle sätta igång med det här överallt är obefogad. Skulle kunskapen som vi får fram med hjälp av den adaptiva modellen visa sig att det är skadligt för miljön, ger ett förfulat landskap eller inte är lönsamt så är det ingen metod som vi vill använda, säger hon.
Hon anser att den behovsanpassade gödslingen har svartlistats av motståndarna på oklara grunder.
– Det är oroväckande att man svartlistar vissa metoder utan en utvärdering. Personligen tycker jag att det är en broms för utvecklingen. Förutom behovsanpassad gödsling ska även hyggesfritt skogsbruk testas, vilket också är en obeprövad metod. Där finns bland annat kunskapsluckor om hur vi lyckas med föryngringarna längre norrut. Det vill vi också testa. Vad säger att vissa saker ska få testas, och andra inte? Jag köper det inte.
Det anses trots allt finnas miljörisker med att skala upp behovsanpassad gödsling, vem ansvarar för om något går fel?
– En intressant fråga för all forskning. Vi har haft samråd med Skogsstyrelsen som inte har något att invända mot försöket och gett oss dispens från de allmänna råden. I modellen ingår det att utvärdera under vägen om något går fel. Det sker kontinuerlig dialog mellan alla inblandade parter, som när som helst kan väcka frågan om att avbryta försöket. Försöken följs vetenskapligt och noggrant och besluten fattas gemensamt. En farhåga med gödslingen är näringsläckage och därför tas vattenprover en gång i månaden, och extra prover tas vid till exempel stor nederbörd och i samband med gödsling.
En farhåga är att näringsläckaget främst uppstår vid slutavverkningen – är det en del av utvärderingen och hur länge dröjer det innan den första slutavverkningen sker i projektet?
– Det kommer att avverkas inom området successivt men naturligtvis kan inte de gödslade ungskogarna slutavverkas innan de är slutavverkningsmogna. Därför följer vi utveckling och utvärdering av andra försök som ligger före i tiden och är redo att anpassa oss utifrån de resultaten, precis som den adaptiva ansatsen är tänkt.
En kritik från WWF är att den forskare som leder gödslingsutvärderingen i Adaptivt skogsbruk sitter i ett gödslingsföretags styrelse. Kan du förstå den kritiken?
– Det är inte min sak att värdera en forskares verksamhet, utan hans universitets. I sin roll som forskare räknar jag med att han är opartisk och att universitetet har rutiner för att säkerställa det.
Ni jobbar ju på Sveaskog med ekonomi, mångfald och sociala hänsyn, som alla ingår i certifieringen också. På vilket sätt påverkas de tre olika delarna av BAG?
– Vi vill vara ledande inom hållbart skogsbruk och då ingår alla tre benen. Vi satsar stort på ökad biodiversitet, bättre hänsyn, bättre samexistens med rennäringen, mer hyggesfritt med mera, vilket i förlängningen minskar avverkningsmöjligheterna. Därför jobbar vi samtidigt med ökad skoglig tillväxt genom minskade skador, bättre skogsskötsel och som här utveckling, till exempel kunskapshöjning om BAG.
Statens syn på adaptivt skogsbruk
Skogsstyrelsen ser adaptivt skogsbruk som en viktig del av kunskapsuppbyggnaden runt nya metoder, och tycker Behovsanpassad gödsling, BAG är ett bra exempel. Som en slags skogsgödsling är den tillståndspliktig och ska ske i samråd med Skogsstyrelsen. Men det finns mycket man inte vet om effekterna av BAG. Erik Sollander vid Skogsstyrelsen är den som ledde utvecklingen av modellen Adaptivt skogsbruk på uppdrag av Regeringen:
– Vår kunskap om just BAG härrör idag främst från små försöksparceller, där gödselmedlet pytsas ut i anpassade volymer som hinner tas upp av träden. Det är ett av flera exempel på varför det är intressant med en uppskalning till landskapsnivå, menar han. Att helikoptergödsla stora ytor, som i Undersvik, är en betydligt trubbigare metod än detaljstyrd parcellgödsling. Precisionsgödsling med traktorer sker på vissa av Sveaskogs marker, men är inte aktuellt i Undersvik då det inte finns några stickvägar än menar Sveaskog. Fast det finns många andra osäkra faktorer när det gäller BAG, som Skogsstyrelsen hoppas få dra slutsatser av genom Adaptivt skogsbruk:
– Just alla aspekter på storskaligheten är viktig: att parcellförsök med BAG ger imponerande siffror vad gäller bruttoproduktion är en sak, men vad blir nettoeffekten? Från jordbruket vet vi att skadegörare och torkstress tenderar att komma med på köpet. Och då talar vi ettåriga grödor, säger Erik Sollander.
– I jordbruket löser man det med växtskyddsmedel och konstbevattning, det är inte aktuellt i skogen. Och vad händer efter skörd, blir näringen kvar i marken eller hur ser läckagerisken ut? Från jordbruket har vi stora läckage idag, och det är förstås inget vi vill se från skogsmark.
– Men just på grund av alla frågetecknen är det viktigt att kunna testa nya metoder i större skala. Vi har många exempel där skogsbruket snabbt skalat upp metoder som fungerat bra i försök –plantsystemet Paperpot och hyggesplöjning till exempel –men som senare visat sig ge oönskade och allvarliga effekter.
