Öppna meny Sök

Tomas har varit med från starten

Tomas Sandström, seniortekniker vid Skogforsk har följt den praktiska utvecklingen inom skogsträdförädlingen längst av alla. Snart firar han 50 år på Skogforsk.

Text och foto: Elin Fries

När Tomas Sandström började lågstadiet på 1950-talet var han ovetandes om att Skogforsk samtidigt på allvar drog igång den svenska skogsträdförädlingen. En verksamhet som skulle bli en stor del av hans snart 50-åriga yrkesliv. Även om skogsintresset fanns redan då var det var lite av en slump att det blev just Skogforsk. 1969 flyttade Institutet för skogsbättring (nuvarande Skogforsk) sin plantverksamhet från Västernorrland till Sävar och hans pappa hjälpte till att bygga de första växthusen. Tomas fick in en fot och resten är historia.

– Till en början fick jag följa med försökstekniker och plantera träd på försöksytor. På den tiden hade man inte så mycket att säga till om. Man fick ta de arbetsuppgifter man fick. I dag är man mer sin egen, och kan utföra uppgifterna mer fritt, säger Tomas Sandström och tar upp en mätsticka.

Det är i början av juni och Tomas mäter längden på pollenblommor i ett tallplantage utanför Örnsköldsvik. När det gäller praktiskt erfarenhet av skogsförädling är Tomas svårslagen.

– 40 millimeter, säger han och antecknar.

I samma ögonblick han rör vid tallen exploderar tallpollena i ett vitt-gult pollenmoln. Ett rikt blomningsår som detta kan det produceras över 50 kilo pollen per hektar. I arbetet på fröträdplantagerna och i de olika försöksytorna mäter han egenskaper som anpassning, tillväxt, rakhet, grenighet och densitet. Man mäter i stort sett samma saker nu som då, däremot har utrustningen förändrats betydligt, berättar Tomas:

– Nu är det datainsamlare som tål vattenoch regn, dataklavar, digitala höjdmätare och inte minst mobiltelefon som inte fanns från början som gäller. Förut fick man sitta som en krok under ett paraply och försöka hålla papperna torra, det behöver man inte idag, skrattar han.

Resultaten för skogsträdförädlingen är desto mer omvälvande. De i dag bästa tillgängliga plantorna har omkring 25 procent bättre tillväxt än oförädlat material. Tallplantagen utanför Örnsköldsvik är ett av de drygt 60 fröproducerande tallplantager som finns. Av gran finns det mer än 40 plantager och de är spridda både longitud och latitud.De många plantagerna har för Tomas del har det inneburit mycket resande. Och just friheten och de många månaderna utomhus har kommit att betyda mycket.

– Tjusningen är de skiftande arbetsuppgifterna. Det är något jag värdesätter väldigt mycket. När jag började 1971 hade jag ingen utbildning, med tanke på det har jag haft ett väldigt bra jobb.

Hur har Skogforsk förändrats som arbetsplats sedan du började?

– Det är klart det har förändrats. Förut var det inte tal om att ha gått kurs innan röjning och sågning. Man använde gift utan utbildning och körde traktor utan körkort. Nu ska man ha intyg på allting i stort sett. Och gps vid ensamarbete, så man kan larma. I teorin kunde det tidigare ta flera dagar innan man hittades.

Men du har aldrig råkat ut för någonting?

– Jo, en gång. Jag hade inte arbetat på Skogforsk så länge då. Jag hade ett jobb i Sävar, och det var sent på hösten. Isen höll precis på att lägga sig. Jag skulle backa en traktor med en släpvagn med sten. Det var högt upp längs en nipa. Men bromsarna tog inte på traktorn, så traktorn och släpvagnen rasade ner i ån. Traktorn föll åt sidan i vattnet och jag kröp ut. Då blev man helt genomblöt. När man kröp upp för branten kände man sig inte så morsk.

Reportaget publicerades i Skogforsks tidning Vision3/2019

2019-10-14