Öppna meny Sök

Välkommen till VÄGGEN!

TEXT och FOTO Sverker Johansson, sverker@bitzer.se

40 år. 450 kubikmeter per hektar. På vanlig tallmark i Norrland…välkommen till contortaväggen!

Det är möjligt att höja skogstillväxten dramatiskt genom ett intensivare skogsbruk på delar av den mark som redan brukas. Det skulle kunna skapa utrymme för många olika samhällsbehov. Men redan idén skapar konflikter.

För 10 år sedan utredde forskare från många olika discipliner möjligheterna att intensivodla skog, den s.k. MINT-utredningen, åt den dåvarande regeringen. I beräkningarna antogs att 15 % av skogsmarken – den med lägst biologisk mångfald – kunde brukas mer intensivt än idag. Dessutom omfördes 400 000 hektar nedlagd jordbruksmark till intensivodling. Bara på låtsas, förstås. Men analysen gav intressanta resultat.

Vad är intensivodling?

I MINT-utredningen ingick åtgärder som fastmarksgödsling, ungskogsgödsling av gran, klonskogsbruk med gran, odling av contortatall och hybridasp, Salix-odling på jordbruksmark samt mer dikesrensning och gödsling av torvmark. Metoderna skulle fasas in under 50 år.

Resultatet?

En rejäl höjning av tillväxten samt en ökning av avverkningsnivån med 30 miljoner kubikmeter inom 70 år – i princip en fördubbling av tillväxten på den areal som intensivodlades. Men också risk för ökat näringsläckage, lägre biologisk mångfald, sämre renbete och sjunkande rekreationsmöjligheter på den intensivbrukade arealen.

Skulle det vara lönsamt?

Ja, i olika hög grad, beroende på metod. Flera av metoderna är dessutom fullt möjliga att använda redan med dagens lagstiftning. Men 10 år efter utredningen har användningen av tillväxthöjande åtgärder istället minskat – skogsägare och skogsbolag anser uppenbarligen att de inte är tillräckligt lönsamma eller oproblematiska.

Hur gick det sen?

De 49 remissvaren delade Skogssverige och utredningen hamnade i byrålådan.

”Vi är mera lyhörda för lösningar nu”

Rolf Lidskog, Örebro Universitet

– För tio år sedan fanns inte tvågradersmålet i Parisöverenskommelsen. Vi hade inte samhällsprojekt som Fossilfritt Sverige och klimatfärdplaner från alla sektorer. Nu har vi ett åtagande att tillsammans minska klimathotet.

Rolf Lidskog är professor i sociologi med miljöinriktningvid Örebro Universitet. Han studerar människor, inte träd. Hur vi resonerar inför slutförvarning av kärnkraftsavfall, hur skogsägarna hanterade stormen Gudrun och nu senast de sociala aspekterna av den stora skogsbranden i Västmanland.

Men han har dessutom studerat hur MINT-utredningen landade hos de olika intressenterna för 10 år sedan – och han tror att den skulle ha landat annorlunda idag. För med insikten om att något har ett värde för både samhället och individen, så förändrar vi ofta våra värderingar, menar Rolf Lidskog:

– Vi är idag mera lyhörda för lösningar på ett så svårt men viktigt dilemma som klimatförändringen. Kanske särskilt eftersom vi inser att vi måste ändra på något fundamentalt – vår livsstil. Det manifesterar vi genom att göra en del uppoffringar. Vi drar ned på köttet, vi betalar dyrt för elbilar, vi investerar i solel, vi pratar åtminstone om att flyga mindre – dessutom ser vi andra göra det och det förstärker vårt beteende.

– Vår omvärld har förändrats och våra tolkningsramar med dem. Det innebär troligen att fler än för 10 år sedan skulle värdera MINT som en intressant lösning snarare än ett hot, trots att det kan betraktas som en ganska stor eftergift om man t.ex. värnar biologisk mångfald och rekreation. Men eftersom det inte handlar om att ställa om all skog är det enklare att väga målen mot varandra.

– För allt fler inser att vi står inför en prekär situation med svåra praktiska problem. Parisavtalet togs emot med glädje, men är inte så lätt att genomföra. Lösningen består både i att ersätta det fossila och att dessutom fånga och lagra koldioxidutsläpp.

– Titta på Spanien, som tidigare har varit lågmälda i diskussionen – på fem år har de kraftfullt börjat prioritera klimatfrågan när den egna regionen står inför utsikten att förvandlas till halvöken. Men det måste både finnas vilja och redskap, för det ger oss hopp. Hoppet om att faktiskt lyckas med genomförandet.

Vad krävs för att vi ska kunna enas om mera drastiska lösningar på svåra problem?

– Sådant behöver lösas politiskt, med stor lyhördhet för båda sidors ståndpunkter, menar Rolf Lidskog. Särskilt eftersom skogsdebatten är så polariserad. Nyckeln är förståelse för den andra sidans argument. Att bara informera om fakta som stödjer de egna värderingarna är ofta det sämsta alternativet. Det nationella skogsprogrammet är en bra början.

2019-08-06